Källor: originaltråden på MM som försvann i en databaskrash och en nyare tråd med liknande innehåll som denna sidan Xfs berättar Så här var jag innan jag började använda svamp
Innan jag hittade svampen var jag en party-människa ut i fingertopparna. Livet runt omkring brydde jag mig inte så mycket om, jag var ute varje helg, söp skallen i bitar och tryckte i mig kemikalier, preparat och diverse droger för att ha roligt så länge och så mycket som möjligt. Så många fester, så länge som möjligt, helst hela helgen och gärna ett par dagar i veckan var mitt motto nästan. Min alkohol-konsumtion var relativt hög. Jag förstod inte riktigt meningen med saker som påverkar ens liv enormt, skola och jobb exempelvis, och jag skötte mig relativt "dåligt".
Dessa insikter/visioner har svampen givit mig. berätta gärna också hur du fick dom.
Insikter som psykedelia, främst svampen, har givit mig är: Jag är inte centrum i universum, allting kretsar inte kring mig, folk runt omkring mig kan ta illa upp och må dåligt utav hur jag uppför mig och hur jag mår. Första gången jag verkligen förstod detta var visserligen inte på svamp, utan på 2CI, då jag fick i mig en dos som var betydligt mycket högre än jag planerat, samt att jag var ute på en fest vid tillfället. Jag föll längre och längre ifrån verkligheten och in i ett multidimensionellt universum där jag kämpade emot det goda och det onda för att upprätthålla balans i universum. Förstod efteråt, när trippen lagt sig och jag kunde reflektera över den, att det inte handlar om det goda och onda i universum, utan det handlar om det goda och onda i mig, och att det påverkar allting runt mig. Detta har sedan blivit en återkommande sak under de flesta svamp-trippar, jag har haft kontakt med någon typ av annat universum, vilket i grund och botten egentligen bara är jag själv, mitt huvud, mitt psyke, där jag har upplevt diverse saker, ju bättre balans där är, ju bättre mår jag, ju bättre flyter saker på, ju bättre mår mina medmänniskor.
Sedan så har ju svampen självklart berättat oändligt många fler saker för mig, och gett mig många fler insikter än så, men detta är nog den största och den som har påverkat mig mest.
På dessa områden har jag förändrats, och hur jag har förändrats.
Jag lägger märke till saker bättre, jag lägger märke till småsaker som andra kanske bryr sig enormt mycket om, men som jag normalt inte hade brytt mig om. Detta kan vara väldigt bra ibland, men det kan även vara lite jobbigt, då man ibland reagerar på saker som man inte borde reagera på.
Har dessa förändringar givit mig mer eller mindre livskvalitet?
Svampen har fått mig att växa, den har gett mig förståelse som vissa andra människor kommer leva ett helt liv utan att förstå. Svampen har gett mig upplevelser som ingen annan i hela universum kan uppleva igen, helt unika saker... Alla personer som tar en psykedelisk drog upplever saker, vissa saker väldigt lika, men eftersom allt sker i huvet så kan ingen uppleva EXAKT samma saker, och det är väl det som är roligast med psykedelia. Folk kan sitta o prata i en halvtimme om en fest dom var på där dom söp, men andra folk kan prata i flera timmar om en svamp-upplevelse som kanske bara varade halva tiden, men som gav dessa personerna så oändligt mycket mera, så visst har svampen givit mig mera livskvalitet i form av tankar, insikter, förståelse och glädje... och även om jag slutar röra svamp eller annan psykedelia så kommer dessa tankar och denna förståelsen att sitta kvar hela mitt liv (hoppas jag). Dessutom har jag nästan lagt ner alkohol, denna drogen ger mig väldigt lite, och detta borde väl göra att min kropp tackar mig i framtiden hoppas jag... Lethron berättar Så här var jag innan jag började använda svamp
Innan jag använde svamp hade jag läst mycket litteratur inom "new-age". Tankar om energiflöden, reinkarnation och synkronicitet fanns redan. Jag var även intresserad av natur-religioner och den "ursprungliga tron". P.g.a. detta kom jag i kontakt med shamanism och läste mycket om dess utövning runt om i världen. Det visade sig att shamaner ibland använde sig av heliga svampar för att komma i kontakt med andevärlden och dess visdom. Detta var något jag fascinerades över. Efter en tid provade jag svamp och fick dess potential bekräftad. Som person var jag redan en sökare och var öppen för nya tankar och idéer. Det gjorde nog att jag lättare påverkades av den psykedeliska upplevelsen och avfärdade inget som ytligheter.
På dessa områden har jag förändrats, och hur jag har förändrats.
Oftast kommer inte insikterna under själva trippen, utan snarare då man börjar bearbeta upplevelsen vid landningen och veckorna efteråt. Under själva trippen är det bara att hänga med och sitta ner i båten. Insikter och tankar kommer fram även under trippen, men är svåra att fokusera på i det rådande tillståndet. Jag upplever att jag fått mina tidigare funderingar kring t.ex. en världssjäl, energier och andra existensiella frågor bekräftade genom svampupplevelser. Den enskilt största visdomen svampen har gett mig handlar om mig själv och mitt eget förhållningssätt till världen. I korthet är den så här: Vi skapar vår egen verklighet gonom våra tankar. Energi projiceras genom våra tankar och blir materiell verklighet. Vi kan genom att focusera på positiva saker skapa en bättre värld. Också skapar vi våra egna rädslor på samma sätt. Rädsla är en illusion skapad av oss och vi låter oss allt för ofta styras av den. Rädslan går att övervinna så fort vi inser att den bara är en illusion. Det finns ingen anledning till rädsla. Bara positiva tankar och kärlek. Denna insikt kom efter en negativ upplevelse då jag upplevde panikångest under en svamptripp. Jag var tvungen att möta mig själv och det tog många veckor innan jag löst knuten. Det var en svår upplevelse, men har i efterhand gjort mig starkare än innan. P.g.a. svampen känner jag numera en avsmak för våran civilisation och vår kultur. Har fått en stark känsla av att vi måste ta hand om naturen i första hand om vi ska leva på jorden. Naturen har blivit viktigare än människan. Jag käner en vilja att ta avstånd från vår värld, samtidigt som jag känner en stark vilja att angagera mig i politik för att kunna förändra världen. Många fler insikter kan radas upp, men jag valde nu de som varit viktigast för mig... Jag upplever även att svamp-upplevelsen skapar ett yttre perspektiv på våran tillvaro här på jorden och stora frågor blir lättare att greppa. Jag tror att svampen öppnar dörren för den som vill söka, men man väljer själv om man vill kliva ut eller stå kvar innanför.
Har dessa förändringar givit mig mer eller mindre livskvalitet?
Mitt bruk av svamp har helt klart gett mig mer livskvalitet. Dock använder jag inga andra droger, vilket jag föut gjorde till viss del. Jag tror att en renlevnad är att föredra, i kombination med svamptrippar ca 4-6ggr om året. Svampen gör att jag inte fastnar i invanda livsmönster och riskerar att bli likgiltig inför vår värld. Tvärtom skapar svamp-upplevelsen ett perspektiv och en känsla av ständig utveckling och rörelse. Cre berättar Så här var jag innan jag började använda svamp
Jag var tillbakadragen, blyg, djupt deprimerad och såg verkligheten som statisk. Led av ganska allvarlig sociofobi som långsamt hade förvärrats under ett-två års tid innan jag tog mig an svamparna.
Dessa insikter/visioner har svampen givit mig. berätta gärna också hur du fick dom.
I början använde jag svampen ganska vårdslöst. Det kändes som om jag var inträngd i ett hörn, jag mådde dåligt och såg svampen som en utväg. Jag hade läst tripprapporter på internet, om hur svampen hjälpt och förändrat andra. Så jag trippade hemma ett par gånger, med hela familjen i huset. Fel set och setting på alla sätt, vilket så klart resulterade i ett antal dåliga trippar. Även om jag efteråt lämnades förvirrad, ställd och inte det minsta lyckligare så fick det mig att börja tänka själv. Efter ett tag, när jag fått perspektiv på det hela, så kunde jag spinna iväg och komma på egna sätt att tackla mina problem. Visst spelade fler saker in än just de svamptripparna, men det var de som fick igång den läkande processen och motiverade mig att fortsätta utvecklas. Tripparna gav mig hopp om förrändring!
På dessa områden har jag förändrats, och hur jag har förändrats.
Jag har lärt mig att tänka själv, att verkligheten inte är statisk utan är precis så som man själv ser den. Jag har också lärt mig att uppskatta naturen så mycket mer, innan hade jag varken intresse eller respekt för allt levande runtomkring mig. Genom dessa insikter lyckades jag också se vad som gjorde att jag hade problem. Jag tog tag i mina problem och började bearbeta dem, började bygga upp mitt självförtroende och personlighet. Jag tog mig ur min sociofobi helt på egen hand.
Har dessa förändringar givit mig mer eller mindre livskvalitet?
Även om det kan vara svårt att bedöma, iom. att jag inte vet vart jag hade varit idag om jag inte börjat trippa på svamp, så är jag övertygad om att mina svampupplevelser har gett mig så oerhört mycket mer livskvalitet i livet än om jag låtit bli. Jag ångrar det verkligen inte, trivs verkligen i min nuvarande livssituation och har aldrig mått bättre!
Citat av Lethron:
Vi skapar vår egen verklighet gonom våra tankar. Energi projiceras genom våra tankar och blir materiell verklighet. Vi kan genom att focusera på positiva saker skapa en bättre värld. Också skapar vi våra egna rädslor på samma sätt. Rädsla är en illusion skapad av oss och vi låter oss allt för ofta styras av den. Rädslan går att övervinna så fort vi inser att den bara är en illusion. Det finns ingen anledning till rädsla. Bara positiva tankar och kärlek.
Det där stämmer precis, exakt in på mig också, det jag lärde mig! Men du lyckades få ner det i ord bättre än jag någonsin kunnat göra Mårten berättar Så här var jag innan jag började använda svamp
Mycket ambitiös, men dålig på att ta motgångar. Relativt analytisk och rationell, och jag ansåg att det viktiga i livet var att skaffa mig kunskap, makt och pengar. Detta främst i syfte att kunna framhäva mig själv genom att göra ett avtryck i historien, oavsett om det gällde nobelpris eller statsministerposter. Jag läste oerhört mycket, och respekterade folk som framstod som intelligenta.
Dessa insikter/visioner har svampen givit mig. berätta gärna också hur du fick dom.
Det är så mycket att det blir svårt att börja någonstans. Kanske främst att det som nämns i första frågan helt enkelt är nonsens, och inte på något sätt leder till beständig lycka. Kopplat till det är förstås övertygelsen/insikten att det faktiskt finns ett tillstånd av gränslös lycka, ett tillstånd som vi själva är de enda som kan rubba och att vi gör det genom att agera som jag gjorde tidigare.
Kopplat till det finns en massa tillhörande tankar, exempelvis hur det rådande samhällssystemet i mångt och mycket ett lapptäcke av dåliga tillfälliga lösningar på tidigare problem, och att majoriteten av människorna måste driva ekorrhjulet utan att ifrågasätta om lapptäcket ska kunna hålla ihop. Det leder mig dessutom till tanken att det inte är så konstigt att det finns en sådan intensiv och utbredd rädsla för omvälvande förändringar sett ur ett systemperspektiv.
En av de viktigare insikterna kanske är att vi till vardags ägnar oerhört lite tankar på konsekvenserna av vårat handlande, och det ansvar vi har för dem. I början fick det mig att ändra livsföring, sluta äta kött, sluta dricka alkohol... allt det klassiska. Anledningen till att jag inte tar upp det här under nästa punkt är att den världen så småningom också rämnade.
Nästa insikt längs vägen var nämligen att min nya livsföring var precis lika konstlad och grundad i okunskap som det tidigare tillståndet. Jag trodde att jag hade alla svaren, när det egentligen bara handlade om en överreaktion mot något jag ville undvika (d.v.s. att aktivt delta i och bidra till dominatorkulturen). De gånger jag har fått glimtar av Svaret har det kvardröjande varit en känsla av total balans, något som fått mig att inse det fåfänga i att vända mörkret ryggen och taktfast marschera mot ljuset.
Men vad har jag då lärt mig egentligen? Tja, i grund och botten handlar det ju om rätt så klyschiga plattityder, t.ex. att man måste må bra i sig själv innan man kan sprida välmående, att vi på många sätt faktiskt är samma lika, samt att avundsjuka och missunnsamhet är några av våra egna största fiender.
Dessutom måste jag bara tillägga någonting jag blivit allt mer övertygad om genom åren, nämligen att det alltid trillar ner en tyngre och större pollett förr eller senare. Så den viktigaste lärdomen av alla är nog att den största björntjänsten man kan göra sig själv är att vara för rigid i sin verklighetsuppfattning. Det är jobbigt när saker som är huggna i sten måste mejslas ut.
På dessa områden har jag förändrats, och hur jag har förändrats.
Om jag börjar med det konkreta kan jag ta som exempel att jag inte längre strävar efter att bli rik och berömd. Med det menar jag inte att jag låter bli att tjäna en hacka om jag har tillfälle, utan snarare att jag inte modellerar min drömtillvaro som ett liv i materiellt överflöd med horder av beundrare. Numera känner jag en såpass djupt rotad övertygelse om att vi alla bär nyckeln till nirvana inom oss, att det nästan inte spelar någon roll ifall det stämmer eller inte.
Jag hoppas och tror att jag har blivit en mer tolerant person, som värdesätter förståelse för andras position även om jag själv inte håller med. När jag var liten kunde jag vara onödigt dömande gentemot folk som tänkte annorlunda (och då naturligtvis, per definition, även sämre), men den läxan har jag fått lära mig tämligen grundligt och hårdfört via psykedelian.
Har dessa förändringar givit mig mer eller mindre livskvalitet?
Jag har nog alltid varit rätt så lycklig. Jag kan iaf. inte minnas någon period där jag skulle ha mått direkt dåligt, egentligen inte ens då jag satt häktad i väntan på min dom (och det enda jag visste var att minimistraffet för det jag skulle dömas för var 2 år).
Det närmaste jag kommer är nog en period då jag knarkade åt helskotta för mycket, och där resultatet var en utbredd känsla av meningslöshet. När jag tänker efter känner jag den kanske fortfarande, men i dagsläget känner jag inget behov av att se den som negativ.
Så, för att kunna svara på frågan måste jag specialbehandla begreppet livskvalitet. Bruket av psykedelia har givit mig en stor mängd helt fantastiska upplevelser, som går så långt bortom den vanliga verkligheten att det tycks mig oerhört osannolikt att vi kan nå dem utan preparaten (om vi inte räknar extrema situationer som födelse- och dödsögonblick).
Ibland kan jag tänka att jag skulle kunna dö lycklig imorgon, eftersom jag på många sätt känner mig oerhört privilegierad, och mer än nöjd med vad jag har fått uppleva. Jag har inga problem med att se det tillståndet som livskvalitet, och i så fall blir svaret på frågan ett rungande MER!
Avslutningsvis är det här bara lite saker jag kommer på för stunden, och det är väl cirkus en mikropytteminiliten del av allt som har tänkts därute längs kringkanterna. Det fina i kråksången är dessutom att jag i djupet av mitt hjärta känner att den sista lärdomen finns kvar därute, och liksom bara väntar på att hittas Laserkissen berättar Så här var jag innan jag började använda svamp
Innan jag började intressera mig för för psykedelia i huvudtaget så var jag en ganska självdestruktiv människa. Var den som drack mest, blev fullast, brydde mig inte alls om konsekvenser. Men även på andra plan, känslor, relationer tankegångar ihuvudtaget. Hade jag ett problem med familj, flickvän och till viss del med kompisar så hade jag den förmågan att jag kunde lägga allt i bagaget. Så jag i stort sett kunde fylla en hel ryggsäck med problem utan att egentligen bry mig om dem. Hade vad jag tycker nu, en ganska annorlunda syn på saker.
Dessa insikter/visioner har svampen givit mig. berätta gärna också hur du fick dom.
Första gången jag åt svamp hade jag inga direkta förväntningar, hade läst mycket som ren fakta och även en hel drös med tripprapporter. Men vad man läser i ord på en dataskärm kan man inte alls leva sig in i om man aldrig upplevt dessa känslor förut. Svampen har givit mig stora insikter/lärdom om relationer mest, dagliga situationer. Jag hade förväntat mig att bara växa på något sorts andligt plan men de blev så mycket mer. Jag har fått ny syn på gott och ont. På väldigt magiska sätt har jag fått de visat för mig, hur mycket ens egna fördomar kan ställa till de, att man alltid borde gå in med ett rent sinne innan man "dömer" någon/något, alltså kolla till sig själv först.
På dessa områden har jag förändrats, och hur jag har förändrats.
Har blivit annorlunda som person, hur jag hanterar problem, för att nu kunna gå vidare efter en diskussion måste jag tala ut om saken för att själv kunna få ro i sinnet. För om jag inte gör de känns de som en sten som ligger och väger mer och mer, och förhindrar då den relationen på vissa sätt. Om man inte kan lösa saker känns de som man tar ett steg tillbaka i utvecklingen. Har även utvecklats/förändrats när jag ser på mig själv, vad jag bör göra vs. vad jag vill göra. Hur jag ska gå vidare med mig själv för att få ut de som betyder mest för mig och vilken väg jag ska ta dit.
Har dessa förändringar givit mig mer eller mindre livskvalitet?
Har funderat på denna fråga många gånger för mig själv. Kommer fram till att allt är positivt även om de kan kännas mycket jobbigare vissa gånger, i de långa loppet vinner jag på de och även hela min omgivning. Allt kan inte vara en dans på rosor hela tiden, går med med en sån inställning till livet så lurar man bara sig själv. Alla måste ha sina upp och nedgångar, om man inte vet hur de känns att vara nere så kan man inte riktigt uppskatta hur de känns att vara uppe. Svampen har gett mig många insikter jag aldrig skulle vilja byta ut...
Ganesha berättar Så här var jag innan jag började använda svamp
Den sista perioden innan jag började trippa var jag illa ute rent menalt. Jag kunde ha panikattacker som kom i vågor under hela nätter och i värsta fall höll mig vaken i dygn, samtidigt som jag pluggade. Det blev en ond spiral och jag orkade inte ta tag i mina studier, det blev bara mer och mer som jag låg efter i och det gav i sin tur ännu mer ångest. Fick SSRI:s utskrivna och dessa hjälpte i viss mån, åtminstone i den grad att de "höll mig ovanför ytan". Fick även atarax som mildrade attackerna litegrand. Men trots det mådde jag självklart bra mycket sämre än gemene man. Hade svårt att vistas bland för mycket människor, pallade inte gallerior eller större gator och orkade knappt med att spela inför publik längre, vilket annars är vad jag har gjort sen jag var barn, bokstavligt talat. Tillslut fattade jag att något drastiskt behövde göras och jag drog mig till minnes att psykedelisk svamp påstods kunna bota depression och ångest, eller förbättra värdena. Eftersom jag redan för många år sedan var intresserad av detta, och faktiskt trippade en gång i mina tidiga högstadieår (oops) tyckte jag inte att det vore någon big deal. Hade lagt ner intresset för psykedeliska droger pga att jag var livrädd för att bli ufryst av min familj, men nu, flera år senare, spelade det ingen roll. Jag var tvungen att må bättre.
Dessa insikter/visioner har svampen givit mig. berätta gärna också hur du fick dom.
Svampen har inte gett mig majoriteten av insikterna under själva trippen. Det har snarare varit så att jag nått dessa på väg ner från en tripp eller efteråt, när resorna har bearbetats och reflekterats över. Väl inne i en tripp gäller det bara att följa strömmen, ta emot vad svampen vill ge och slappna av så gott det går. Något av det viktigaste svampen har lärt mig är att jag duger precis lika gott som alla andra, jag är varken sämre eller bättre än den genomsnittliga människan, och att det enda som spelar roll här i världen är förmågan att kunna leva sitt liv och göra andra gott samtidigt som man ser efter och vårdar sig själv. Det är så otroligt viktigt att försöka ta hand om sig själv, för den som mår bra behandlar i högre utsträckning andra med kärlek. Under min senaste tripp, som var den intensivaste och största jag varit med om, insåg jag att livet faktiskt är värt att leva, även om det handlar om att genomlida livet. Jag förstod att gryningen alltid är runt hörnet även i den mörkaste av nätter och att ingen människa på hela jorden behöver oroa sig så länge hen tänker så. Det kanske låter som små tankar, enkla insikter, men dessa har faktiskt påverkat mig något enormt. Alla som någon gång tagit psykedelia i ett högre syfte än att bara "ha kul" förstår nog vad jag menar. Det var som att jag fattade att jag tidigare har tänkt att "allt blir bra" och själv bara trott att jag har trott på det, men i själva verket inte haft någon som helst emotionell koppling till påståendet. Men efter den trippen sjönk orden "allt blir bra" in i mitt hjärta, och inte bara min hjärna.
På dessa områden har jag förändrats, och hur jag har förändrats.
Har dessa förändringar givit mig mer eller mindre livskvalitet?
Jag har så himla svårt att verkligen komma ihåg hur dåligt jag mådde när jag var på botten, hur den där ångesten verkligen kändes. Och det beror nog på att det värsta runnit av mig, helvetet börjar försvinna bakom min axel och jag har ingen som helst lust att vända på huvudet och börja gå i fel riktning igen. Självklart har jag fortfarande en del problem med att känna mig bekväm i ett större sällskap, att jag fortfarande får ångest och blir orolig för saker som egentligen inte borde göra mig orolig. Men jag har börjat lära mig att hantera det här nu, jag har förstått att det bara är jag som kan ändra på den saken, och ingen annan. För även om det är jobbigt att leva just nu, i oviss arbetslöshet helt utan inkomst, med vänner som flyttat härifrån och med en flickvän på andra sidan havet, så vet jag att dagen gryr runt hörnet och att när morgonen kommer ser man hur kort och obetydlig natten faktiskt var. Det har jag svampen att tacka för. JA, jag har fått högre livskvalitet.